jag har sagt hela mitt liv att jag inte har tur i kärlek, och de har bekräftats på många olika sätt genom åren.
Jag vet exakt hur det känns att vara kär, så jag tror på att jag kan bli kär. Men jag vet inte hur det känns att få tillbaka kärleken i den mängd man vill ha och så länge man vill den.
Jag har bara fått uppleva kärlek som försvunnit, bara runnit ut i sanden och där är det jag som ligger ledsen tillslut. det är så jag ser kärlek, så därför tror jag inte på det längre! jag ska försöka att undvika den delen, jag vill kunna vara lycklig och inte ha bekymmer med något som jag tror är kärlek. för jag tror ofta på "killen" jag har något med, men sen dör de ut, exakt som det gjort resten av gångerna. de är sorligt, men sant!