Förlåt för alla depp inlägg. jag ska göra som min bästa syster sa, jag ska skaffa en dagbok så jag kan skriva av mig i den, inte sitta såhär öppet men just nu gör jag de, mest för min egen skull och jag vet att detta inte kommer bli en bra text på något sätt, men jag behöver detta, behöver skriva av mig återigen..


det har inte gått en lång tid efter begravningen nu, endast fyra dagar men de känns ändå annorlunda. Vissa glömmer känns de som , glömmer att man fortfarande kommer bära med sig sorgen över dig i en evighet. Men de sista jag har gjort är och glömt , det gör snarare bara ondare och ondare. För vissa dagar inser jag verkligen, att du har flygit iväg. Jag har fortfarande mina jobbiga frågor om allt kvar, det är de som tynger ner en. Något jag är himla glad över, de är alla minnen jag har kvar trots allt. Våra fulaste intern skämt och sedan att jag har de du skrivit om mig, även om du skrivit de kort "Käraste mubbe, minnerna med dig är sjuka. Dina boobs är helt galna" Så säger det allt! det fick med tiden då de var du&jag mot allt, mubbe&hubbe. Våra töntigaste och roligaste tider ihop men även de med mina boobs, för de är något som symboliserar vårat internskämt. Du har fått med allt och de är jag inte förvånad över, för du fick alltid de. Som din linda sa idag, man ska inte säga att du var glad för de låter så opersonligt och alla kan väl vara glada men du helena! Du spred glädje som ingen annan människa på våran värld. Det känns som om alla är så vilse nu, utan dig omkring oss. Du borde vara här hos oss. Jag kollade på alla gamla måne lag foton och du var med på varenda, jag trodde det skulle förbli så, det var liksom en självklarhet men detta har fått mig att inse att inte ta något förgivet ! Du ska veta vilken enorm tomhet du har lämnat kvar här på jorden. Idag tränade vi eurogym numret igen och jag ville bara ge upp men samtidigt kämpa, kunde bara tänka på dig dig dig ! allt jag tänker på nu för tiden är dig och det gör mig tokig. Vissa dagar är jag arg, glad, ledsen, det varierar och det stör mig så enormt. hur som, du ska veta hur omtyckt och älskad du var helena, tror knappast någon kommer bli så saknad som dig. En månad utan dig har varit den längsta, att vi nu ska få leva livet utan dig med oss, det känns som ett långt och jobbigt liv. Vi behöver dig!