Helena Rabén
Helena, jag önskar mer än allt att du kunde se mig just nu, se & känna min saknan. jag hörde en gång på tv att de döda är inte ensamma och att de antagligen älskar varje sekund där uppe och du om någon älskar nog det där uppe också, för du älskade nästan allt här på jorden. du tog nytta av allt på ett så fint & bra sätt! Du är och var en så himla stor förebild för många. jag vet inte vad jag ska säga. varje gång jag tänker på dig, vilket är varenda dag så ler jag men samtidigt så blir jag så himla ledsen. varje kväll när jag är ensam är jag rädd. har du hört vad vi ska göra på din begravning? vi ska gå i våra fina sgsf overaller och defilera till den musiken som alltid är "den traditionella låten"! de hade vi nog aldrig fått gjort i kyrkan om de inte visste hur mycket du älskade gympan, det var något som lyste igenom dig. I lördags hade jag de tufft, febern steg och de enda jag kunde tänka på var dig. Då när jag var ledsen så påminde mamma mig om när vi var i borlänge (om jag minns rätt) och du hade stukat eller brutit tån eller något sånt, iallafall fick ni åka till sjukhuset.. Min mamma berättade hur du var så glad, trots att du hade förjävla ont så satt du och skratta och de enda du var lite missnöjd över var att du också ville tävla! Sen kom du dit och hejade på oss. Idag kommer vi aldrig få ha dig där på tävlingar, träningar eller någonting.. de är de som är så sorligt. Hur kan någons liv bara sluta upp sådär? hur kan det ens vara möjligt eller lagligt? jag läste just lindas blogg med tårar i ögonen, de är som hon säger: ingen dag är den andra lik. vissa dagar gråter man och känner sig rädd och vilsen. Andra dagar så ler man bara åt allt du gjort, pratar om minnen och skrattar åt tiden med dig, skrattar åt att vi har fått leva med dig. Jag minns när jag började i gympan, jag blev flyttat från min måndags grupp med mina andra vänner till annas trupp grupp vid ungefär sex års ålder. Några jag minns mest var dig & sofia! Ni tog hand om mig så otroligt mycket, ni visade mig övningar jag inte kunde och lärde mig skaffa vänner, ni blev mina vänner! Jag som var så blyg och rädd blev helt plötsligt trygg, för med dig har jag alltid funnit trygghet. Något jag kan skratta över speciellt, som jag vet att du också gjort om du vore här är när vi var på läger och "boob" grejen inträffade. Det går inte ens och förklara. Sen minns jag när vi var som tajtast när vi var lite yngre, alla bilder vi tog på ditt rum, alla fula dans filmer vi spelade in, alla prat om killar, alla prat om allt mellan himmel & jord, tiden då vi kom på att de var vi, Hubbe & Mubbe som älskade varandra mest ! Det gör mig så arg att jag aldrig kommer få skratta med dig igen åt den grejen eller något annat, det gör mig så himla arg att du är borta. Eller är du ens det ? jag säger som matilda sa idag: det är som om hon är på en lång utomlandsresa, för så har de ju varit förut.. men inte den här gången ? Vi försöker påminna oss gång på gång att du är borta. När jag hör en speciell mening, "helena är död", då brister jag inombords.. då ger jag upp ! Varje dag är en ny dag men samtidigt så dras vi med de samma och även om man byggt upp starkheten så faller man ihop gång på gång. Jag lever med mina absolut bästa vänner i skolan och att se de ledsna gör mig ledsen, att se dom glada gör mig glad! Vi påverkas så enormt av varandra. Vi satt och pratade idag under hela lunchen och något vi kom fram till var att folk som inte kände dig helena har glömt detta men vi sitter kvar här, ensamma eller inte men vi sitter kvar och saknar dig ! För vissa är detta bara en hemsk grej men för oss är de hela världen.
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut utav den här texten, jag vill nog bara få ut mina ord.. Nu känner jag mig tom och ledsen och allt jag önskar är att du kommer tillbaka.. Jag saknar dig helena och jag hoppas att du ser ner på oss ifrån gympan & dina vänner & din familj för vi älskar dig över allt annat. Du är den finaste ängeln och du var den finaste på våran jord! Du var inte värd detta, aldrig i livet att du var det. orättvist är allt jag har och säga om den saken.
även om du inte finns hos oss idag så kommer du alltid skina inom oss ! Min älskade älskade hubbe !
Jag vet inte riktigt vad jag vill få ut utav den här texten, jag vill nog bara få ut mina ord.. Nu känner jag mig tom och ledsen och allt jag önskar är att du kommer tillbaka.. Jag saknar dig helena och jag hoppas att du ser ner på oss ifrån gympan & dina vänner & din familj för vi älskar dig över allt annat. Du är den finaste ängeln och du var den finaste på våran jord! Du var inte värd detta, aldrig i livet att du var det. orättvist är allt jag har och säga om den saken.
även om du inte finns hos oss idag så kommer du alltid skina inom oss ! Min älskade älskade hubbe !
Kommentarer
Postat av: Alina
usch gumman :( beklagar verkligen <3 Hon finns nog där uppe och har det bra och ser till er alla. Massor med kramar.
Trackback
