it hurts to realize

jag var på släkt middag tidigare idag, fick sms utav matilda&linda där de stod att jag bör komma till blombacka runt fem tiden för något har inträffat. Jag förstod ingenting men jag förstod redan på en gång att det var något allvarligt när de ringde hem till min pappa och sa att jag behövde komma dit ! När jag kommer dit kommer folk och kramas och har gråten i ögonen, jag förstår ingenting . Sedan berättar frida med prästen bredvid sig att helena, den härliga helena har gått bort ! Jag blev chockad och tårarna bara kom, sedan gick jag in i hallen där alla satt gråtandes. Folk kom fram och kramades och man kände verkligen att detta var hemskt & vi fanns där för varandra, kramarna var mer kärleksfulla än förr. När jag kollar dit allas blickar är emot så ser jag en underbart fin bild på helena , ett par rosor och ett tänt ljus. Alla satt bara tysta i kanske en halv timme och grät, ingen hade något å säga, de kom ju som en ren chock ! Sedan kom helenas starka mamma in, hon berättade händelsen så att helena och hennes pappa hade varit ute i tveta och sprungit, de gick första varvet tillsammans men sedan skildes de åt. När helenas pappa kom fram till slutet och trodde helena skulle stå där så gjorde hon inte de, han gick den vägen hon var på och började bli orolig, kanske var hon överfallen? Han skrek och allt och tillslut hittade han henne där.. Folk hjälpte med å försöka få liv i helena men hon vaknade inte.. Hennes hjärta hade sagt ifrån, de la bara av.

Det här som har hänt kommer på verka så många personer, hela sgsf sörjer för dig och alla vi älskar dig. Någon sa "vem älskade inte helena?" och de är helt sant! Du var den finaste personen, om man kollar i din logg skriver folk hur mycket du spred glädje och de är precis vad du gjorde. Något jag mår så sjukt dåligt över är ett minne som vi har ihop som jag aldrig kommer kunna förklara för någon för de är internt. Varje gång vi sågs så brukade vi skratta åt de minnet, varje gång! De värsta är att jag kommer aldrig få skratta med dig igen, jag kommer aldrig få krama om dig och säga hur mycket du faktiskt betyder för mig. Jag minns också när vi var lite yngre och kallade varandra för "mubbe & hubbe" , de var liksom vi mot världen då. Vi brukade stå inne på ditt rum och dansa och spela in i din webkamera, jag ser framför mig hur vi står där och är bara allmänt flummiga ! Såna minnen får mig och le men samtidigt gråta, gråter över att jag aldrig mer kommer få flumma ihop med dig igen..

Ikväll tänker jag på dig och de kommer många göra ! Tack för tiden med dig helena rabén.


Kommentarer
Postat av: ninett

oj så tragiskt!! vad var det som hade hänt där ute i tveta? SKickar massa styrke karama till er!!!

2010-11-06 @ 22:14:14
Postat av: Esa

Kära kära Minna. Lider verkligen med dig.

Hoppas ni tar hand om varandra i denna svåra stund och verkligen pratar och minns henne för den goda vän hon var. Livet är inte rättvist men alla minnen ni har av henne kommer göra att hon finns med er resten av era liv.

2010-11-06 @ 22:31:53
Postat av: Filip Tirroniemi

Viva enim mortuorum in memoria vivorum est posita



The life of the dead is retained in the memory of the living.



Hoppas du har det bra där du är nu, kommer aldrig att glömma hur du var som person och hur man kunde lita på dig fullt ut, vi kommer ses igen , jag lovar det ♥

2010-11-06 @ 22:32:42
Postat av: elin

Jätte fint skrivet Minna! ♥

2010-11-07 @ 20:25:51
URL: http://jjaghetereelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0