jag vill inte

nu har de gått lite över en vecka och jag känner att jag och mina kära omkring mig har växt som personer, vi känner oss starkare. De är sjukt att de har gått så "fort" , vi kommer aldrig komma över de men den här veckan har vi bearbetat allt så sjukt bra tillsammans. Jag har inte gråtit på ca tre dagar (säger inte att man är svag om man gråter men de underlättar och vara glad) men nu sitter jag här igen, efter en jätte jobbig och tuff dag och då faller jag tillbaka igen i tankarna. tankarna om att ge upp allt! behöver så himla mycket stöd.

något jag vägrar och inse, de är att jag måste acceptera detta! Jag vet att vi måste leva vidare utan dig och kämpa för två personer istället för en själv bara men att försöka förstå att vi måste ge upp dig tänker jag inte gå med på! jag och alla valde inte och förlora dig helena och vi skulle göra allt i världen för att få dig tillbaka.

jag tar också skuld för att jag har mått så pass bra dom här dagarna, vet inte om de är fel eller rätt.. Men ikväll ger jag upp allt iallafall, tyvärr.. Men såna kvällar måste också få komma imellan för att man ska orka ta nya tag sedan!


Jag älskar dig förevigt Helena Rabén

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0