det är så sant som de är sagt, man klandrar sig själv för saker man borde ha gjort ! Jag träffade helena en vecka innan jag fick reda på de sorliga, hon sa att de var länge sen hon såg mig och att jag borde komma till gympan oftare. De sista vi sa till varandra va att vi skulle höras ! därefter tänkte jag inte mer på de, varför berättade jag aldrig för henne hur bra jag tyckte hon var ? visst man ska inte gå runt och tänka jämt på att imorgon kanske hon försvinner, då skulle man inte orka med vardagen. Men jag känner att de var så länge sen jag berättade de för helena och nu skulle jag göra allt för att få ha henne bredvid mig så jag fick berätta det! Hon var som en stor idol, de kan jag verkligen inte neka..

Jag har bara så många otroligt jobbiga tankar i mitt huvud nu. att du inte finns kvar, de är obegripligt !